Efter att i många år semestrat i Vindelfjällen har
intresset för fjällvandring vuxit sig allt starkare. Varje år vi varit där har
vi gjort dagsturer upp på kalfjället för att antingen bara koppla av eller för
att fiska. Vi har också alltid haft med oss ett par hundar och de har trivts
väl på dessa vidder.
2004 hade vi sällskap av Patrik och Sara från
Uppsala och då gjorde vi en tur upp på fjället för att fiska. Vi övernattade en
natt i tält. Vi hade också med oss 2 hundar: vår schippe Alice och Patrik och
Saras rottis Lukas. När vi satt där på kvällen utanför tältet så tog
funderingarna på att göra en ”riktig” vandring alltmer form och vi bestämde oss
för att tillsammans göra en vandring någonstans i vår vackra fjällvärld.
Vi träffas ganska ofta i alla möjliga sammanhang.
Den där fjällvandringen kom på tal allt som oftast och vi bestämde oss för att
2006 skulle det bli av och då skulle vi vandra på Kungsleden mellan Hemavan och
Ammarnäs, en sträcka på ca 80 km.
Vi skulle gå i början på augusti, därför att vi av
erfarenhet märkt att bl.a. mygg och knott inte var på bettet (!) då, i alla
fall inte där vi varit tidigare under åren. Dessutom var ”turisttrycket”
mindre.
Vår tanke var att min hustru Inga-Lill skulle
skjutsa oss från stugan i Umasjö, (ca 40 km norr om Tärnaby) till Ammarnäs, en
sträcka på ca 60 mil tur o retur! (Det är långt för oss sörlän-ningar).
En dag ringde Patrik mig och frågade om vi inte
kunde tänka oss att flyga från Hemavan till Ammarnäs med helikopter. Det skulle
bara ta ca 18 minuter. Visst, varför inte. Han beställde biljett för 3 vuxna,
jag, Patrik och Sara, och så våra hundar Vectra och Lukas. De räknades som en
vuxen ihop.
Allt detta var fixat tidigt i våras så nu var det
bara att förbereda sig och sin hund för detta äventyr. Konditionen var väl inte
den bästa och tvättmaskinen behövde bytas ut till en tvättbräda.
Allteftersom våren och sommaren gick så steg lusten inför
denna vandring. I mitten på juli packade jag min ryggsäck med den packning som
skulle bäras med. Det gällde ju att träna bort träningsvärken som axlarna
drabbas av när man började bära. Trots all planering så vägde ryggsäcken 16-17
kg så nog kändes det i början men med träningen så gick det bättre och bättre.
Även min vovve, Keerotts Vectra, fick träna med att bära sin del av
bördan. Hon fick sina packväskor fyllda med sin matranson och
liggunderlag. I början tyckte hon väl inte så där bra om det men det blev
bättre för henne också.
Grannarna tittade förundrat på oss när vi var ute
och gick våra rundor efter jobbet: ”Vaffö gör de på detta viset?”
Uppe i Uppsala tränade Patrik och Sara och deras
vovve, Keerotts von Lukas, på samma sätt.
Den
31 juli (första semesterdagen) bar det iväg mot Vindelfjällen, en liten
biltripp på 150 mil.
Vi
var efter en övernattning norr om Östersund framme i Umasjö på
tisdagseftermiddagen. Vädret var fantastiskt med ca 25 grader och m
olnfri himmel. För den verksamhet som vi
snart skulle bedriva så var väl detta lite väl bra men nu var vi inställda på
att genomföra vår vandring. På torsdagen kom Patrik och Sara och Lukas. De såg
ut att vara i god form.
Vi
skulle flyga någon gång vid 15-16-tiden på fredagen så vi ägnade stor del av
dagen till att gå igenom pa
ckningen för att
kolla att allt var med.
På
eftermiddagen åkte vi ner till Hemavan och vid halvfemtiden lastade vi ombord
oss, våra hundar och våra grejor i helikoptern. Vi hade sällskap me
d 2 damer från Stockholm som
också skulle vandra ett par delsträckor på Kungsleden. Till saken hör att en av
dessa damer var hundrädd så hon tyckte det var lite spänt att sitta så tätt
inpå 2 st rottisar i en liten helikopter, men ibland måste man bara gilla
läget.
Vi vinkade adjö till hustrun, som skulle koppla av
på sitt vis och så var vi iväg.
Dag 1:
Ammarnäs – Aigertstugan 8 km.
Flygresan gick bra med
tanke på att det var första gången som våra vovvar flög. De satt och tittade
förundrat ut genom sidorutan på marken nedanför oss.
Väl framme i Ammarnäs lastade vi ur och ryggsäck
och packväskor på och så var vi på gång!
Vi hade planerat att gå
sträckan på 5 dagar och vår första anhalt skulle bli i närheten av Aigertstugan
ca 8 km från Ammarnäs. Sträckan inleddes med en ganska så brant stigning upp
mot kalfjället så nu fick vi känna på att det var inte som att ta en promenad i
stan.
Vid
10-tiden på kvällen var vi framme vid stugan och där pratade vi med
stugvärden, inhandlade 1 liter rödsprit till vårt kök, (vi skulle laga
vår mat över 
spritkök). Vi slog upp tältet ca 1 km in på nästa
sträcka och där lagade vi vårt första mål mat på fjället. Efter vandringen
smakade det gott, mycket gott. Trötta och nöjda med dagen kom vi sovsäck vid
midnatt. Det tog en stund innan vi alla vant oss vid vårt nya sovrum och lite
avbrott i sömnen vaknade vi upp till en ny dag.
Dag 2: Aigert – Servestugan 19
km.
Solen stod högt på himlen när vi gav oss iväg. Det
skulle bli en (mycket) varm dag. Vi gick hela tiden på kalfjäll (utom ca 2 km
på slutet av sträckan) så det fanns inga skuggiga partier att sätta sig att
vila oss och vovvarna så vi fick under rasterna rigga upp handdukar och
ryggsäckar så de fick lite skugga och kunde sänka tempen lite. Vi passade även
på att kyla oss i de små tjärnar som vi passerade. Ungefär halvvägs in mötte vi
en ensam vandrare som gärna ville hälsa på våra hundar och det fick han
naturligtvis. Hundarna ville också hälsa på honom. Det visade sig att denne
vandrare och Patrik hade legat på samma träningsläger (tyngdlyftning) för
ungefär 10 år sedan och inte setts sen dess!! Världen är bra liten ibland.
Vissa bitar av denna sträcka var väldigt
stenig/blockig, men inte speciellt svårvandrat. Dock var den mycket kuperad så
det tog på krafterna både på oss och hundarna men vid 6-tiden på kvällen var vi
framme vid Servestugan.
Vilka fantastiska vyer, vi lever i ett mycket
vackert land.
Vi slog läger på ”tältplatsen” i anslutning till
stugan bredvid en liten bäck. Senare på kvällen kom ytterligare en tältare
(holländare) till platsen.
Efter en så varm dag med mycket svettning så var
det dags att gå till ”badhuset”, en liten bäck med ca 20 cm:s vattenstånd, för
att ta ett uppfriskande dopp. Det gick det med!
Vi åt med god aptit och lyssnade på holländaren,
som berättade om allt han hade upplevt på sina många vandringar. Han hade
vandrat mycket i svenska fjällen och även varit i Alaska och vandrat. Men han
ville verkligen BESEGRA Kungsleden! Första gången han gick på Kungsleden
hade den nästan besegrat honom så nu skulle han ge igen!! Han gillade inte att
det var så fint väder, nej, han ville ha RAIN! SNOWSTORM! DISASTER! Så
att han fick nytta av sin utrustning och kunnande. Ett tag trodde jag att han
var släkt med Mynchhausen.
Dag 3: Servestugan –
Tärnasjöstugan 14 km.
Vaknade upp till en mulen men temperaturmässigt
bättre dag för vandring. Efter översyn av fötter och övrig utrustning gav vi
oss iväg. Det började med vandring uppför eftersom stugorna oftast ligger i
lite lägre terräng. Väl uppe gick vandringen ganska lätt och vi passerade många
sträckor där leden var spångad. Det är förunderligt hur snabbt hundarna lärde
sig att gå på dessa spångar istället för att gå i det blöta vid sidan om.
Vi träffade på lite strören också. Vectra och Lukas
tyckte det var intressanta företeelser.
Vi gjorde många stopp och beundrade utsikten över
detta fantastiska landskap.
Vid lunchtid gjorde vi ett längre stopp och såg
till att vi fick i oss varm mat. Vilken matlust man får av sådana här
aktiviteter, t.o.m. frystorkat blir den bästa gourmetupplevelse.
En sak som slog oss var också att hundarna, så fort
vi gjorde halt och tog av dem deras packväskor, redde till sig och la sig att
vila. Det tog även på dem att vandra.
Vid Tärnasjöstugan fanns
även bastu och ju närmare vi kom stugan desto mer säkra blev vi på att vi
skulle ta oss ett bastubad med tillhörande dopp i Tärnasjön.
När vi hade ca 3 km kvar till dagens slutmål blev
Vectra och jag anfallna av jordgetingar, små ilskna rackare, som byggt sitt bo
under en av spångarna som vi gick på. Både Vectra och jag blev bitna så jag
fick ge henne några cortisontabletter som fanns med i husapoteket. Efter en stunds
vila fortsatte vi och hon verkade vara OK.
Väl framme slog vi först upp tältet i en liten
dunge en bit från stugan men flyttade det senare ner till en liten udde i sjön.
Den nya platsen var rena reklampelaren för Kungsleden.
Det blev ett bastubad med tillhörande pilsner
(fanns att köpa i stugan) och dopp i sjön (otroligt skönt!) innan vi lagade
till kvällsvarden. Innan vi gick till tältet tvättade jag och Patrik upp lite
kläder, (Sara tyckte det hade börjat lukta skunk nämligen!). Sen satt vi en
stund och bara insöp miljön utanför tältet innan det var sovdags.
Dag 4: Tärnasjöstugan –
Syterstugan 14 km.
Vaknade upp med lite känning av dålig rygg men som
tur var så kan Patrik det här med hur man handskas med sådant. Efter lite
massage och lite lyft och ryck knöt han upp det.
Idag var de första 6-7 km
lätt vandring genom björkskog längs Tärnasjöns strand. Vädret hade ändrat sig
så nu småregnade det och det var betydligt friskare i luften. När vi kom ner
till sjöns södra ände tog vi lunchpaus innan vi skulle gå över 5 st hängbroar
av varierande längd och höjd över vattnet. Det skulle bli spännande att se hur
våra hundar löste detta.
De två från Stockholm som flög med oss ut skulle
bli upplockade här av helikoptern för de skulle inte gå längre än hit. De fanns
redan på plats när vi kom fram till broarna.
Vi bytte lite kläder och sen fortsatte vi. Broarna
var inte något problem alls för Vectra och Lukas. Gick som en dans att gå över.
Snart började en ny klättring uppför mot
Syterstugan. Väl uppe såg vi stugan och snart var vi framme. Där hälsades vi
välkomna av stugvärden som bjöd på saft. Vi pratade en stund med henne och det
visade sig att hon gått på Jämshögs Folkhögskola så hon var väl förtrogen med
våra hemtrakter.
Vi slog upp vårt tält mitt i blåbärsriset.
Hundarna lade sig att vila men i denna stugan var
det fler personer än i de föregående och många var de som ville hälsa och även
beundra våra kompisar som skötte sig så bra.
Kvällsbadet togs i en forsande fjällbäck (kallt
frisk vatten). Var ganska så trötta så vi kom i säng tidigt denna kväll.
Vid 4-tiden vaknade jag av att det blåste halv
storm minst. Gjorde ett litet besök utomhus för att lätta på trycket. Patrik
vaknade när jag kröp in igen och sen kunde han inte somna om.
Han gick också ut och istället för att sova plockade
han sin kåsa full med blåbär som vi sen hade till morgongröten. Gott med lite
tilltugg.
Dag 5: Syterstugan –
Viterskalstuga – Hemavan 23 km.
Denna morgon var vi tidigt
igång. Idag hade vi funderingar på att ta de båda sista delsträckorna till
Hemavan men vi skulle inte bestämma oss förrän vi hade kommit till
Viterskalstugan ca 12 km från start. Vi skulle gå genom Syterskalet, en dalgång
mellan höga bergssidor, Norra och Södra Sytertopparna ca 1700 – 1800 m höga. Vi
började med en klättring de första 2 km uppför och det var en ganska tuff
påfrestning, men när vi väl var uppe blev det lite lättare att gå. Vovvarna
knegade på de också. Det var omväxlande väder med både sol, regn och bitvis
näst intill storm när vinden pressades ner i dalgången.
Vi träffade ett gäng ungdomar som övernattat i
Syterskalet. De såg ganska slitna ut men höll på att äta frukost när vi
passerade så de fick lite nya krafter.
Från det att man kommer in
i dalgången sträcker den sig 5 km fram till Viterskalstugan och det är en
mäktig upplevelse att gå i denna trånga passage med höga berg båda sidor.
Vädret var också skiftande så som det kan vara i fjällen, sol, regn och blåst
om vartannat. Vi mötte alltfler vandrare längs denna del av leden. Tidigare
hade vi inte mött särskilt många men nu märktes det att vi närmade oss
”civilisationen” igen. För att spara på krafterna både hos oss själva och hos
hundarna gjorde vi många pauser.
När vi kom fram till Viterskalstugan tillagade vi
en riktig delikatess: köttbullar i sås på burk och potatismos. Till det drack
vi vatten. Mums!
Nu var det ”bara”11 km kvar till Hemavan så efter
ett kort rådslag bestämde vi oss för att den delen också idag. Trots allt var
klockan bara mitt på dagen och vi kunde ta det lugnt och ändå komma fram i
vettig tid.
Vi
följde Syterbäckens dalgång mot Hemavan. Träffade ganska många vandrare som
tagit liften i Hemavan upp till högplatån för att ta leden tur och retur till
Viterskalstugan som dagstur. Det blir ungefär 15 km. Man sparar in ca 3 km på
att ta liften upp.
Vi kom fram
så vi såg ut över Umeälvens dalgång och då hade vi 5 km kvar av vår
Kungsledsvandring. Nu börja
de det kännas lite i både fötter och muskler beroende på att dagens
etapp blev rätt lång. Vi tryckte i oss de sista chokladbitarna och var snart
nere i Hemavan där Inga-Lill väntade på oss.
Vi hade gått och fantiserat om att när vi kom
tillbaka skulle det sitta fint med en riktigt god köttbit, ett glas öl eller
rött.
Sammanfattning.
Vi är stolta och tacksamma för att vi genomfört
denna vandring. Att leva och bo i ett sådant land med dessa möjligheter och få
ta del av dess underbara natur gör att vi redan börjat fundera på nästa
projekt.
Våra hundar har klarat detta på ett utmärkt sätt
och varit till både nytta och glädje på vandringen.
Vi har även lärt oss en del om det blir fler
vandringar som vi hoppas och tror.
Bertil o Keerotts Vectra
Patrik, Sara och Keerotts Lukas.
PS. Angående köttbiten som vi fantiserat om så kan
upplysningsvis nämnas att det hade blivit strömavbrott i stugan hos Inga-Lill
så vi fick nöja oss med smörgås! DS.
Skriven av: Bertil Hemmingsson,
www.keerotts.nu
