Afghanhund

Afghanistan
Storbritannien
Vinthund
Grupp 10, sektion 1
Afghanhund har urgamla anor och anses härstamma från olika
asiatiska vinthundar. Rasen har använts till vakt, vallning och jakt.
Vid sekelskiftet kom de första exemplaren till England men rasen
slog inte igenom förrän på 1920-talet. Den är numera synnerligen
etablerad och uppskattad som utställnings- och sällskapshund.
Rasen skall ge intryck av styrka och värdighet i kombination med
fart och kraft. Huvudet skall bäras stolt.
Det österländska eller orientaliska uttrycket är typiskt för rasen.
Afghanen ser på och igenom en. Till sättet är den värdig och
reserverad med en viss vild obändighet.
Skallen skall vara lång, välbalanserad och inte alltför smal. Den
skall vara krönt av en lång hårtofs ("top-knot"). Nackknölen skall
vara framträdande.
Stopet ska vara obetydligt.
Nostryffeln skall helst vara svart men leverfärg accepteras hos
ljusa hundar.
Nospartiet skall vara långt med kraftiga käkar.
Käkarna skall vara starka med ett jämnt, regelbundet och komplett
saxbett. Tångbett tolereras.
Ögonen skall helst vara mörka, men gyllenbrun färg skall inte
betraktas som fel. Ögonen skall vara nästan trekantiga och en
aning snedställda uppåt, från inre till yttre ögonvrån.
Öronen skall vara ansatta lågt och långt tillbaka samt bäras tätt
intill huvudet. De skall vara täckta av lång, silkeslen päls.
Halsen ska vara lång och stark med stolt buret huvud.
Ryggen skall vara plan, medellång och väl musklad.
Ländpartiet skall vara rakt, brett och ganska kort.
Korset skall slutta lätt mot svansen. Höftbensknölarna skall vara
tämligen framträdande och placerade väl åtskilda.
Bröstkorgen skall ha tämligen väl välvda revben och gott djup.
Svansen får inte vara för kort. Den skall vara lågt ansatt och
avslutas med en ring. Svansen höjs när hunden är i rörelse.
Behängen skall vara glesa.
Frambenen skall vara raka med god benstomme och följa i rak
linje med skulderbladen då man ser hunden framifrån.
Skulderbladen skall vara långa, sluttande och väl tillbakalagda
Skulderpartiet skall vara väl musklat utan att verka tungt.
Överarmarna skall vara långa och sluttande.
Sedda i profil skall armbågarna vara belägna rakt under manken.
De skall sluta väl an mot bröstkorgen och varken vara inåt- eller
utåtvridna.
Mellanhänderna skall vara långa och fjädrande.
Framtassarna skall vara starka och mycket stora både på längden
och bredden. De skall vara täckta med lång, tjock päls. Tårna skall
vara välvda och trampdynorna skall ha god markkontakt.
Bakpartiet skall vara kraftfullt. Bakbenen skall vara av mycket god
längd från höft till has men relativt korta från has till tass.
Knälederna skall vara väl vinklade och riktade rakt framåt.
Baktassarna skall vara långa men inte fullt så breda som framtassarna.
De skall vara täckta med lång, tjock päls. Sporrar får avlägsnas.
Rörelserna skall vara flytande, fjädrande och utpräglat stilfulla.
Pälsen skall vara lång och av mycket fin struktur på fram- och
bakställ, på bröstkorg och på flankerna. Hos vuxna hundar skall
pälsen vara kort och tätt åtliggande från skulderpartiet och bakåt
längs sadeln. På huvudet skall pälsen vara lång från pannan och
bakåt, med en markerad silkesaktig hårtofs ("top-knot"), medan
pälsen på nospartiet skall vara kort. Öron och ben skall vara väl
bepälsade. Mellanhänder och mellanfötter får ha kort päls ("speglar").
Pälsen måste få utvecklas naturligt.
Alla färger är tillåtna.
Idealhöjd för hanhundar: 68-74 cm
Idealhöjd för tikar: 63-69 cm
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg
eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka
dess hälsa och sundhet.
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.