Basenji

Historia och användning i Afrika

Basenjin är en av de absolut äldsta hundraserna. Den återfinns i 12000 år gamla grottmålningar i Tassili n'Ajjer (i sydöstra Algeriet). Rasen anses härstamma från kwangoo-området i Kongo-Kinshasa (Zaire) men även andra delar av centrala Afrika som södra Sudan. 

Basenjin används i Afrika som jakthund, stugvärmare, renhållningshjon och sällskap till barnen. Man lär värdesätta sina hundar högt och skänker dem som speciella vänskapsgåvor eller som en del av en hemgift.

Hunden kan inte skälla så vid jakt förses hunden med ett halsband eller maggördel av små kalebasser med nötter eller frön inuti, så att skramlet kan vägleda jägaren till var hunden befinner sig. Ljudet från halsbanden är också till hjälp då hunden skall skrämma upp tryckande vilt i buskagen.

De första försöken att importera hundrasen till Storbritannien misslyckades då samtliga hundar avled. Först efter att valpsjuke-vaccinet uppfanns på 1930-talet lyckades man importera och föda upp basenjis i Europa.

Karakteristiska drag

Basenjin kan inte skälla - men det innebär inte att den är tyst. Istället har den ett joddlande, gurglande läte, som ibland kan misstolkas som morrning. Det är väldigt individuellt hur pass ljudlig hunden är.

Hunden har en stark jaktinstinkt och jagar framför allt med synen, men är även en duktig spårhund. Basenjin är dessutom förmögen till att lätt döda sitt byte. Detta är något man måste ha i åtanke som Basenji-ägare och träna mycket inkallning med hunden och vara försiktig när man släpper den lös.

Det är en självständig hund som är ständigt vaksam och kan därför vara reserverad mot människor den inte känner. Det är därför mycket viktigt att lägga mycket tid på socialisering av hunden.

Basenjin påminner en hel del om katter, då den är vig och kan hoppa högt och vända i luften. Den tycker inte om att bli våt om tassarna och tvättar sig mycket noga. Den söker kontakt på egna villkor och kan ligga i någons knä - så länge den själv vill. Det är en hund som inte vill bli fasthållen mot sin vilja. Därför är det viktigt att träna hunden på att exempelvis stå på ett bord - för att underlätta framtida veterinärbesök. 

Basenjin är avvaktande mot främmande hundar, men om tycke uppstår kan den leka länge. Hanhundar gillar normalt inte andra hanhundar. Den har en stark flockkänsla, så har man flera basenjis, håller de sams inom gruppen. De sover då gärna tillsammans där det är varmt och skönt. 

Den starka flockkänslan innebär att hunden inte skall lämnas ensam mycket, och att mycket tid behöver läggas på ensamhetsträning.

Ålder och hälsa

Det är en frisk ras och genomsnittlig ålder på en basenji sägs ligga mellan 12-15 år.

Några rasbundna sjukdomar finns som ”basenjiretinopati” (sjuklig förändring av hundens näthinna) och fanconis syndrom (njurarna fungerar inte normalt). För den senare finns en DNA-markörtest. 

Aktivitet och dressering

I västvärden används Basenjin som sällskapshund men rasen har ett stort aktivitetsbehov. Förutom långa promenader och cykelturer behöver den också mental stimulans. Lure coursing (simulerad harjakt), agility, flyball och frisbee kan vara några förslag. Snabbt och intensivt skall det vara för en Basenji, för annars blir den lätt uttråkad.

Det är en hund som bara fortsätter så länge den själv vill. Så vid dressering skall man ha korta roliga pass med smaskiga belöningar för att lyckas.

Hård uppfostran fungerar mycket dåligt på en basenji. Istället skall man vara konsekvent, med fast men vängligt ledarskap. Kroppspråket och röstläget är det viktigaste vid uppfostran.

Vintervalpar

Basenjin löper normalt endast en gång per år, och då infaller löpet under hösten. Därför föds nästan alla basenji-valpar under november-januari.