Ursprungsland:
Irland
Namn i ursprungslandet:
Brocaire Rua
Irish Terrier
Rasgrupp, FCI-grupp:
3 - Terrier
FCI-nr:
139Medelstor strävhårig terrier.
Rasstandarden anger en mankhöjd på ca 46 cm, vikt hanhundar ca 12 kg, tikar ca 11 kg. I dagsläget ligger dock mankhöjd och vikt något högre.
För ytterligare information om rasen, se www.irish-terrier.se
Irland har fyra terrierraser som alla skiljer sig markant från terrier på kontinenten och i England. Den som idag kallas irländsk terrier är antagligen den äldsta av dessa irländska terrierraser, men uppteckningar är så sällsynta att det skulle vara svårt att verkligen bevisa det.
Den irländska terrierns rykte ökade under första världskriget då rasen användes som rapporthund. I skyttegravkrigets fruktansvärda larm och kaos fick rasen ge prov på sin intelligens och sitt mod.
Hunden skall ge ett aktivt, livligt, smidigt och strävhårigt intryck. Den skall vara substantiell, men samtidigt inte klumpig då det är mycket viktigt att den är snabb, uthållig och stark. Rasen får varken vara satt eller klumpig, utan skall vara byggd för snabbhet och ha en ädel och elegant siluett. Även om rasen är morsk och hävdar sig väl mot andra hundar, är den märkbart trogen, godlynt och tillgiven människor. Om den blir anfallen, visar den dock ett lejons mod och slåss till det bittra slutet.
Rasens rykte att hamna i bråk med andra hundar, ibland även i utställningsringen, är oförtjänt. Även om den kan vara skarp när omständigheterna så kräver, är rasen en lättfostrad och vänlig sällskapshund som lever upp till tidiga beskrivningar som den
fattiges väktare, bondens vän och gentlemannens favorit.
Huvudet skall vara långt och utan rynkor. Skallpartiet skall vara plant och tämligen smalt mellan öronen och avsmalna något mot ögonen.
Stopet skall vara knappt synligt utom från sidan sett. Nostryffeln måste vara svart. Käkarna måste vara starka och muskulösa med effektiv längd. Läpparna skall vara åtsmitande med nästan svart hud. Tänderna skall vara starka, jämna och fria från missfärgning. Saxbett. Kinderna får inte vara för kraftiga och det skall finnas en viss urmejsling under ögonen. Ögonen skall vara mörka, små, inte framträdande, och fulla av
liv, glöd och intelligens. Gula eller ljusa ögon är absolut inte önskvärt.
Öronen skall vara små och V-formade. De skall vara måttligt tjocka, väl ansatta på huvudet och falla framåt tätt mot kinden. Överlinjen på det vikta örat skall vara tydligt ovanför hjässlinjen. Öron som hänger platt på sidan av huvudet är otypiskt, medan öron som är halvresta är ännu mindre önskvärda. Pälsen på öronen skall vara kort och mörkare än på kroppen.
Halsen skall vara tämligen lång och gradvis vidga sig mot skuldrorna. Den skall vara väl buren och utan löst halsskinn. Vanligtvis
finns en lätt virvel som löper på bägge sidor om halsen nästan till öronen.
Kroppen skall vara symmetrisk, varken för lång eller för kort.
Ryggen skall vara stark och plan utan tillstymmelse till svaghet bakom skuldrorna. Länden skall vara muskulös och mycket lätt välvd. En tik kan vara något längre i länden än en hanhund. Bröstkorgen skall vara djup och muskulös, men varken rund eller bred. Revbenen skall vara någorlunda välvda, snarare långa än rundade med väl utvecklade bakre revben. Svansen skall vara ganska högt ansatt, bäras glatt men inte in över ryggen eller ringlad. Den skall vara stark, kraftig och tämligen lång. I rasens hemland är det vanligt att svansen kuperas till två tredjedelar. Svansen skall vara väl täckt av strävt hår och utan frans eller fana. Bara naturlig (okuperad) svans är tillåten i länder där kupering är förbjuden.
Både fram- och bakbenen skall röras rakt framåt. Skulderbladen skall vara finmejslade, långa och sluttande. Armbågarna skall röra sig fritt utmed sidorna. Underarmarna skall vara medellånga, fullständigt raka och ha mycket benstomme och muskler. Mellanhänderna skall vara korta och raka, knappt märkbara. Framtassarna skall vara starka, tämligen runda och ganska små med välvda tår. Tassarna skall varken peka utåt eller inåt. Svarta klor är mycket önskvärt. Trampdynorna skall vara sunda och utan sjukliga sprickor eller utväxter. Bakstället skall vara starkt och muskulöst. Låren skall vara kraftfulla. Knälederna skall vara måttligt vinklade. Haslederna skall vara lågt ansatta, baktassar som framtassar. Både fram- och bakbensrörelserna skall vara parallella. Armbågarna skall röra sig parallellt med kroppens linje och röra sig fritt utmed sidorna. Knäna skall varken peka utåt eller inåt.
Pälsen skall vara tät och sträv i strukturen, dubbelpäls med strävt täckhår och underull, men ändå ligga slätt. Håret skall växa så tätt och kraftigt att huden inte syns när man särar på pälsen. Pälsen får inte vara mjuk och silkig. Pälsen skall inte vara så lång att den döljer kroppens konturer, särskilt inte på bakpartiet. Pälsen får inte vara lockig eller krusig. Pälsen i ansiktet skall vara som på kroppen men kort (ungefär tre fjärdedels centimeter långt), nästan slät och rak. Ett mindre skägg är karaktäristiskt och den enda tillåtna långa pälsen (som bara är lång jämfört med resten). Ett ”bockskägg” antyder silkig och dålig pälskvalitet i allmänhet. Benen skall vara utan fransar och liksom huvudet täckta av lika hård päls som kroppen, men inte så lång.
Färgen skall vara enfärgat röd, rödaktig vetefärg eller gulröd. Ibland förekommer vit fläck i bringan.
Senast redigerad av:  svinto
Annons