Japansk spets

Ursprung

Japansk Spets är inte någon inhemsk ras som många andra raser från Japan är. Uppgifterna är osäkra men man tror att rasen skapats genom korsningar av olika spetsraser som under 1920-talet importerades till Japan från så vitt skilda ställen som USA, Ryssland och Kanada.

Vid närmare efterforskning i rasens ursprung hittar man också starka kopplingar till den stora, tyska vita spetsen. Raserna på- minner mycket starkt om varandra i temperamentet.

I slutet av 40-talet fick rasen officiell standard i hemlandet Japan. 1973 kom de första exemplaren till Sverige. Bakom detta stod Sture & Mari-Anne Nyström, Alvretens kennel och Cecilia Holmstedt, Ceholms Kennel.
Flera andra följde hennes fotspår kort efter. 1976 hade 15 hundar importerats till Sverige.
Idag registreras runt 200 valpar per år i Sverige.


Glad och vänlig.

Att den Japanska spetsen vunnit så många hundägares hjärtan är inte svårt att förstå efter att ha mött en representant för rasen. Dess kännetecken är dess vänlighet och att den hela tiden är en glad hund. Dess vita sammetslena päls ger den en framtoning som helt enkelt är oemotståndlig.

Den är lättskött trots sin yviga päls, eller snarare tack vare den. Pälsen har en förmåga att behålla sin renhet trots lek i regn och rusk. Om läsaren vid något tillfälle bjuds på möjligheten att bekanta sig med en "jappe" så ta chansen. Ni kommer inte att ångra det!!!



Japansk Spets, en härlig hundras!

Japansk spets är en rejält byggt och stark hund. Den ska ge ett intryck av harmonisk skönhet, energi, värdighet och elegans. Mankhöjden 30-38 cm och förhållandet mellan mankhöjd och längd bör vara 10-11, dvs. rasen är lätt rektangulär.

Rasen har ett spetshuvud utan tendenser till dvärghundsprägel. Öronen skall vara små, högt ansatta och inte för brett placerade. Pigment på nosspegeln och ögonlocksränder och läpparna skall vara svarta. Pälsen är dubbel, med rakt strittande täckhår och mjuk och tät underhull. Ansiktet, öronen, frambenens framsidor och bakbenen nedanför hasen skall ha kort hår. Kroppen i övrigt är försedd med riklig, lång päls i gnistrande vit färg.


--------------------------------------------------------------------------------


STANDARD FÖR JAPANSK SPETS (Nihon Suppitsu)


GRUPP 5 FCI 262 SKK.s STANDARDKOMMITTÉ 1992-12-03
1994-05-25 e ä
URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Japan
UTGIVNINGSDATUM FÖR FCIs ORIGINALSTANDARD: 1987
ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Sällskapshund
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 5, sektion 5


BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Japansk spets anses härstamma från den stora, vita tyska spets, som infördes till Japan via Sibirien och nordöstra Kina. Rasen ställdes ut första gången i Tokyo 1921. 1925 importerades två par vita spetsar från Kanada och fram till 1936 skedde import från Kanada, USA, Australien och Kina. Till slut korsades deras avkomma för att uppnå en bättre ras. 1948 fastställde den japanska kennelklubben en rasstandard som fortfarande gäller.


HELHETSINTRYCK: Hela kroppen skall vara täckt av riklig, rent vit päls. Nospartiet skall vara spetsigt, öronen trekantiga och upprättstående och svansen, som bärs över ryggen, skall vara yvig. Kroppsbyggnaden skall vara fast och välbalanserad och ge intryck av harmonisk skönhet, energi, värdighet och elegans, som kännetecknar rasen.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Förhållandet mankhöjd/kroppslängd skall vara 10:11.

UPPFÖRANDE OCH KARAKTÄR: Den skall vara intelligent, gladlynt och livlig.

HUVUD: Huvudet skall vara måttligt brett och runt samt i harmoni med kroppen.

SKALLPARTI: Skallen skall vara bredast i sin bakre del.

STOP: Stopet skall vara markerat.

ANSIKTE: Pannan skall vara måttligt framträdande.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara liten, rund och svart.
Läppar: Läpparna skall vara åtliggande och helst svarta.
Käkar/tänder: Saxbett med vita starka tänder.
Ögon: Ögonen skall vara medelstora, mandelformade, något snedställda och mörka till färgen med svarta ögonkanter.
Öron: Öronen skall vara högt ansatta, små, triangelformade, upprättstående och ej för brett placerade. De skall vara framåtriktade.

HALS: Halsen skall vara medellång med välutvecklad muskulatur.

KROPP: Manke: Manken skall vara hög.
Rygg: Ryggen skall vara plan och kort.
Ländparti: Länden skall vara bred.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred och djup med väl välvda revben.
Underlinje: Buken skall vara väl uppdragen.
Svans: Svansen skall vara medellång, högt ansatt och bäras över ryggen.


EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL: Skulderblad: Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda.
Armbåge: Armbågarna skall vara åtliggande.
Underarm: Frambenen skall vara raka.
Tassar: S k kattfot. Trampdynorna skall vara tjocka
och de skall, liksom klorna, helst vara svarta.

BAKSTÄLL: Helhetsintryck: Bakstället skall vara muskulöst.
Knäled: Knäleden skall vara måttligt vinklad.
Has: Hasen skall vara måttligt vinklad.
Tassar: Baktassar som framtassar.
Rörelser: Rörelserna skall vara livliga och energiska.

PÄLS: Pälsstruktur: Täckhåret skall vara rakt och strittande.
Underullen skall vara kort, mjuk och tät. Ansiktet, öronen, frambenens framsidor och bakbenen nedanför hasen skall ha kort päls. Resten av kroppen skall var täckt av riklig, lång päls, särskilt från halsen till skuldrorna. På förbröstet bildar pälsen ett vackert krås. Svansen skall vara täckt av riklig päls.
Färg: Färgen skall vara rent vit.


STORLEK/VIKT: Mankhöjd: Hanhundar 30-38 cm.
Tikar får vara något mindre.


FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Överbett - Underbett - Kraftigt ringlad svans - Skygghet - Skällighet

DISKVALIFICERANDE FEL:
Hängöron - Svans, som inte bärs över ryggen.

TESTIKLAR: Hos hanhunden måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.