Korea jindo dog

KOREAN JINDO DOG

HISTORIK

Korean jindo dog är liksom thai ridgeback dog, taiwan dog och basenji en s.k. primitiv hund. De härstammar från de tidigaste domesticerade hundarna, och lever fortfarande på samma sätt som man kan anta att de första hundarna gjorde. I praktiken innebär det att de lever i människans närhet, men är trots det frilevande. De lever i familjegrupp på samma sätt som vargen. Primitiva hundar lever dock generellt i mindre stabila familjegrupper än vad ferala hundar gör.

Det finns inga nedtecknade uppgifter om korean jindo dogs ursprung. Kynologiska auktoriteter anser emellertid att rasen funnits i flera tusen år på ön Jindo, som är belägen sydväst om den koreanska halvön. Om dess historiska bakgrund finns det många teorier.
1.Att rasen härstammar från Korea och har bevarats på ön Jindo, isolerad från andra hundar främst beroende på kommunikationssvårigheter i gamla dagar.
2.Att handelsresande från Kina hade hundar med sig på skeppen. Ett fartyg förliste utanför ön Jindo och hundarna tog sig iland och blev början till skapandet av korean jindo dog.
3.Att mongolerna förde med sig hundar till Korea. Dessa blandade sig med de inhemska koreanska hundarna och korean jindo dog bildades.

1938 utnämnde koreanska regeringen korean jindo dog till landsklenod. Korean jindo dog har bevarats och isolerats på ön Jindo långt in på 1900-talet. På 1970-talet byggdes en bro från ön Jindo till fastlandet. Denna bro vaktas idag av polisen, som strikt kontrollerar att alla hundar som förs in är kopplade. Detta för att uppblandning av korean jindo dog ska undvikas.
Koreanerna har sedan länge använt rasen till jakt. Dess specialitet är att jaga rådjur, hjort, vildsvin, kanin, tvättbjörn och grävling.
Dessutom så är korean jindo dog uppskattade som vakthundar. De håller reda på vilka som hör till byn eller grannskapet och säger till när någon främmande person inkräktar på området.
Liksom andra primitiva hundar fungerade de även som barnvakter.


NULÄGET
Genetisk variation
Idag finns ca 20.000 korean jindo dog enbart på ön Jindo, vilket innebär en enorm genpool. Rasen kontrolleras av Korean Ministry of Agriculture and Forestry. Alla hundar stambokförs och märks med microchips.

Emigranter tog med sig hundar till USA i mitten av 1980-talet. Där har en viss avel bedrivits. Vissa av dessa har spridits till Europa. Dessutom har djurskyddsorganisationer i Korea på egen hand skickat hundar till Europa. De koreanska hundar som finns i Europa är godkända som renrasiga korean jindo dog av FCI.
Varken hundarna i USA eller de i Europa (undantaget de i U.K.) räknas som rasrena av Jindo Island Government.
Vi tar inte ställning i den konflikten, men väljer att enbart använda hundar godkända av Jindo Island Government.

Meg Purnell-Carpenter, Overhill Kennels i England har fått i uppgift av Jindo Island Government att bygga upp aveln av korean jindo dog i Europa. Hon har idag 15 hundar i sitt avelsprogram. Vi har ett nära samarbete med Meg, vilket gör att vi tillsammans eller var för sig kan ta in nya hundar från Korea. Dessa hundar kan vistas i Overhill Kennels karantänsanläggning, innan de fraktas till Sverige.

Hälsa
Korean jindo dog har inga kända ärftliga sjukdomar. Naturens eget avelsurval är en stor del av förklaringen till detta. Fall av hypotyroidea, brucellosis och diskospondylitis har observerats hos enstaka hundar.

Exteriör
I dagsläget finns stor variation av typ hos korean jindo dog. Däremot är rasen betydligt enhetligare när det gäller färg. De flesta hundarna är antigen röda, vita eller rödvita. Enstaka hundar kan ha andra färger. Men Korean Ministry of Agriculture and Forestrys mål är att korean jindo dog ska vara röd, vit eller rödvit.

Mentalitet
Uppenbarligen är det väldigt viktigt för en frilevande hund att reagera snabbt, i många olika situationer. Rasens reaktionsförmåga är därför högt utvecklad. Detta betyder att de är extremt alerta, på allt som händer runt omkring dem.
Alla primitiva hundar har väl utvecklade flyktreflexer. Detta bör dock inte sammanblandas med känslotillståndet rädsla.
Korean jindo dog har en mycket stark självbevarelsedrift, och en stark motivation för att undvika alla typer av faror. För frilevande hundar har ”dådkraft” inte något stort överlevnadsvärde. Således är det typiskt för rasen att vara försiktig med främlingar och främmande situationer, tills den inser att det inte är någon fara för deras liv.
På ön Jindo tas hundar som visar aggressiva tendenser genast bort.
De har en stor inlärningsförmåga, så om en situation ger obehag kommer hunden naturligtvis att undvika samma situation igen.
En korean jindo dog har en stor språksäkerhet gentemot andra hundar och andra arter (t.ex. människor). Den är mycket känslig för signaler och har därför lätt för att läsa av andra.
Korean jindo dog är en territoriell hund, och har därför en viss vaktlust.
Rasen har dessutom en oförstörd jaktlust.
Korean jindo dog är en vänlig, samarbetsvillig och kontrollerad hund. Men liksom andra urhundarna kräver korean jindo dog att man tar hänsyn till dess ursprungliga natur.

Funktion
Sydkoreas militär använder korean jindo dog på ett väldigt unikt sätt. Hundarna patrullerar på militäranläggningar. Enligt uppgift så känner de igen all ordinarie personal, vilket leder till att de genast reagerar på nya personer på anläggningen. På detta sätt avslöjar de inkräktare.
De används fortfarande till olika former av jakt (mest som löshund), och till sällskap. Enstaka individer tävlar i lydnad och agility.


FRAMTIDEN
Genetisk variation
Då det i Korea finns en stor genpool och Korean Ministry of Agriculture and Forestry har en god kontroll på aveln, kommer vårt mål i första hand vara den svenska- och europeiska aveln. Det innebär att vi tillsammans med Overhill Kennels, kommer att försöka bygga upp en stam korean jindo dog, med stor genetisk variation, i Sverige och resten av Europa.
De första kullarna som föds i Sverige bör ha 0 % i inavelsgrad.
Med utgångspunkt från att rasen är numerärt stor och det finns en god genetiska variationen, bör bara hundar av god typ och med bra mentalitet användas i aveln.

För att undvika inavel bör även ”naturens eget inavelsskydd” användas. I praktiken innebär det att tiken har sista ordet i valet av avelshane. Eftersom tiken då, via bl.a. vomeronasale kan välja bort hanar som är genetiskt olämpliga.