Maremmano Abruzzese

Italien
Herdehund, använd framför allt som väktare av hjord och egendom.
Grupp 1, sektion 1
Mycket gammal fårvaktarras, som härstammar från herdehundar,
vilka ännu idag används i Abruzzo, där fåraveln fortfarande blomstrar,
och från herdehundar som tidigare fanns i Maremmaområdets
del av Toscana och Lazio. Med förflyttningar av fårhjordar från en
region till en annan började en naturlig korsning mellan de
nämnda regionernas herdehundar i synnerhet efter 1860-talet.
Maremmano abruzzese skall vara en stor hund, kraftigt byggd
med rustikt utseende och samtidigt majestätisk och karaktäristisk
utstrålning. Helhetsintrycket skall vara av en tung, muskulös hund
med måttliga proportioner, där kroppen skall vara något längre
än mankhöjden. Den skall vara harmoniskt byggd i förhållande
till sin tyngd och storlek med normala förhållanden mellan alla
sina delar.
• Huvudets längd skall vara 4/10 av mankhöjden.
• Noslängden skall vara 1/10 kortare än skallens längd.
• Kroppens längd skall överstiga mankhöjden med 1/18.
• Bröstkorgens djup är obetydligt mindre än halva mankhöjden.
(Ex: på en hund med 68 cm mankhöjd skall bröstkorgens
djup vara ca 32 cm.)
Hundens huvudsakliga funktion är att vakta och försvara hjord
och egendom i allmänhet. Hunden utför sitt arbete med skarpsynthet,
mod och beslutsamhet. Fastän den till karaktären är stolt
och självständig kan den också visa tillgivenhet mot sin ägare och
dennes omgivning.
Huvudet skall vara stort, plant, konformat och påminna om
isbjörnens huvud.
Skallpartiet skall vara mycket brett. Dess sidor skall vara något
konvexa. Från sidan sett skall det också vara konvext. Sedd i profil
uppvisar skallens övre längsgående plan en lätt divergens mot
nosryggens övre plan, vilket gör huvudets profil något konvex.
Ögonbrynsbågarna skall vara måttligt framträdande. Pannfåran
skall vara föga markerad, nackknölen endast knappt skönjbar.
Stopet skall vara obetydligt markerat och vinkeln mellan pannan
och nosryggen alltid mycket öppen.
Nostryffeln skall vara tämligen stor och i linje med nosryggen
samt vara fuktig, sval och svart med vidöppna och stora näsborrar.
Sedd i profil skall den inte nå framför läpparnas främre
vertikallinjer.
Nospartiet skall vara 1/10 kortare än skallens längd. Dess djup
uppmätt vid mungipan, skall vara som halva dess längd. Dess
bredd skall avta successivt men trots detta bibehålla en slät yta.
Området under ögonen skall vara lätt utmejslat.
Sedda framifrån skall de övre läpparna där de möts bilda en svag
kurva, vilket gör att de nätt och jämnt täcker tänderna och att
mungiporna blir föga markerade. Följaktligen skall den undre
sidolinjen utgöras bara av läpparna framtill - dess bakre del utgörs
av underkäken och mungiporna. Läppränderna skall vara
svartpigmenterade.
Käkarna skall vara kraftiga med normalt utvecklade framtänder,
regelbundet placerade och fulltaliga. Tänderna skall vara vita
kraftiga och slutna i saxbett.
Kinderna skall vara måttligt markerade.
Ögonen skall inte vara stora i jämförelse med hundens storlek.
Iris skall vara ockrabrun till mörkbrun. Ögonen skall vara snedställda
och får varken vara utstående eller insjunkna. Uttrycket
skall vara uppmärksamt och vaksamt. Ögonöppningarna skall
vara mandelformade med svartpigmenterade ögonkanter.
Öronen skall vara ansatta mycket ovanför okbågen. De skall bäras
hängande men vara mycket rörliga. Formen skall vara trekantig
(V-formad), med smal spets och aldrig trubbig. Öronen skall
vara små jämfört med hundens storlek. Hos en medelstor hund
bör inte örat vara längre än 12 cm. Öronansättningen skall vara
måttligt bred. Enligt hemlandets standard tolereras öronkupering
enbart om hunden används i praktiskt arbete.
KUPERING AV ÖRON ÄR FÖRBJUDET I SVERIGE.
Halsens ovansida skall vara måttligt välvd. Dess längd skall inte
överskrida 8/10 av huvudets längd, vilket betyder att halsen alltid
skall vara kortare än huvudet. Halsen skall vara grov, mycket stark
och muskulös, alltid utan löst halsskinn och täckt av lång, tjock
päls som bildar man, särskilt iögonfallande hos hanhunden.
Kroppen skall vara kraftigt byggd och dess längd överstiga
mankhöjden med 1/18.
Överlinjen skall vara plan från manken till korset, som därefter
skall slutta något.
Manken skall vara något högre än rygglinjen med bredd mellan
skulderbladen.
Ryggen skall vara plan i profil. Längden skall vara ca 32 % av
mankhöjden.
Länden i rygglinjens fortsättning skall vara svagt välvd med väl
utvecklad muskulatur på bredden. Ländens bredd skall nästan
vara lika med dess längd, som skall vara 1/5 av mankhöjden.
Korset skall vara brett, starkt och muskulöst. Dess lutning från
höften till svansansättningen skall vara 20º mot horisontalplanet
och öka till 30º eller mer mot linjen mellan höftbensknölen och
sittbensknölen. Därför skall korset hos maremmano abruzzese
definieras som sluttande.
Bröstkorgen skall vara rymlig och nå ända till armbågarna. Den
skall vara djup och väl välvd på mitten. Bröstkorgens omkrets
skall vara ca 1/4 större än mankhöjden och diametern på mitten
bör uppnå minst 32 % av mankhöjden. Den avtar något mot
botten men skall fortfarande medge en rymlig bröstbensregion.
Dess djup bör uppnå 50 % av mankhöjden. Revbenen skall vara
rundade och snedställda. Utrymmet mellan revbenen skall vara
brett och de falska revbenen långa, sneda och väl öppna.
Buklinjen skall karaktäriseras av en lång bröstbenslinje, som vagt
uppdragen övergår i buklinjen.
Svansen skall vara lågt ansatt beroende på korsets lutning och nå
nedanför hasen. Den skall bäras hängande i vila, men i nivå med
rygglinjen med en ganska kraftigt böjd spets när hunden är i
rörelse. Den skall vara väl bepälsad med tät päls utan fransar.
Frambenen skall vara raka och normalt ställda, sedda framifrån
såväl som från sidan. De skall vara proportionerliga mot kroppen
och de olika delarna skall också sinsemellan vara proportionerliga.
Skuldrorna skall vara långa och sluttande med kraftiga muskler.
De skall tillåta mycket fria rörelser. Skuldrans längd skall vara ca
1/4 av mankhöjden. Dess vinkel skall vara 50º till 60º mot
horisontalplanet.
Överarmarna skall ligga väl an mot kroppen i sina övre två tredjedelar.
De skall ha kraftiga muskler och vinkeln skall variera
mellan 55º och 60º mot horisontalplanet. Längden skall vara ca
30 % av mankhöjden. Placeringen skall vara nästan parallell med
kroppens mittlinje. Vinkeln skulderblad-överarm skall variera från
105º till 120º.
Armbågarna skall vara normalt åtliggande mot bröstkorgen, täckta
av mjukt, löst skinn. De skall vara parallella med kroppens mittlinje.
Armbågsspetsarna skall vara i linje med skulderbladsspetsarna.
Vinkeln överarmsben-strålben skall variera från 145º
till 150º.
Underarmarna skall vara raka och lodräta med kraftig benstomme.
Underarmens längd skall vara obetydligt större än överarmens
och lite mindre än 1/3 av mankhöjden. Längden på frambenen
från marken till armbågen skall vara 52,8 % av mankhöjden.
Handlovarna skall bilda en förlängning av underarmarna. De
skall vara starka, torra, släta och av god tjocklek med väl framträdande
ärtben.
Mellanhandens längd får aldrig vara mindre än 1/6 av hela frambenets
längd från marken till armbågen. Mellanhänderna skall
vara strama, med minimalt underhudsfett och från sidan sett
vara svagt vinklade.
Framtassarna skall vara stora, svagt rundade med väl slutna tår,
täckta av kort och tät päls. Klorna föredras helst med svart pigment,
brunt pigment tolereras.
Bakbenen skall vara normalt ställda från sidan sett och parallellt
ställda bakifrån sett. De skall vara proportionerliga mot kroppen
och de olika delarna skall vara i harmoni med varandra.
Låren skall vara något snedställda, långa, breda, täckta av framträdande
muskler och i bakkanterna lätt konvexa. Lårets bredd skall
motsvara 3/4 av dess längd. Vinkeln kors-lårben skall vara ca
100º.
Knälederna skall befinna sig helt lodrätt mot bakbenen och får
varken vridas utåt eller inåt. Vinkeln lårben-underben skall vara
något öppen och variera från 135º till 140º.
Underbenets längd skall vara något mindre än lårets, nämligen
32,5 % av mankhöjden. Dess vinkel skall vara ca 60º mot
horisontalplanet. Benstommen skall vara kraftig och muskulaturen
stram med väl markerad hassena.
Hasorna skall vara mycket kraftiga och breda. Vinkeln skall variera
från 140º till 150º. Hasens höjd skall vara 30,9 % av
mankhöjden.
Mellanfötterna skall vara kraftiga, strama och breda. I ursprungslandets
standard föreskrivs att sporrar skall avlägsnas om de finns.
Baktassarna som framtassarna men mer ovala.
Steget skall vara långt och travet utsträckt.
Huden skall vara stramt åtliggande på kroppens alla delar. Den
skall vara tämligen tjock. Slemhinnorna, blinkhinnorna och trampdynorna
skall vara svarta.
Pälsen skall vara mycket riklig, lång och väl åtliggande mot kroppen.
Till sin struktur skall pälsen vara något glasartad och kännas
tämligen sträv vid beröring. En lätt vågighet tolereras. Pälsen skall
bilda en riklig man runt halsen och måttliga behäng på benens
baksidor. Pälsen skall vara kort på nosen, skallen, öronen och på
benens framsidor. Pälslängden på kroppen skall uppgå till 8 cm.
Underullen är tät bara vintertid.
Enfärgat vitt. Skuggningar i elfenben eller svagt orange eller citron
tolereras, förutsatt att de är i begränsat antal.
Hanhund: 65-73 cm
Tik: 60-68 cm
Hanhund: 35–45 kg
Tik: 30–40 kg
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse. Detta avser också tämligen ihållande
passgång och hundar med sporrar kvar.
• Huvud: axellinjerna skalle-nosrygg konvergerande
• Bett: utpräglat underbett
• Svans: buren rullad över ryggen
• Storlek: större eller mindre än i standarden angivna mått
• Rörelser: ihållande passgång
• Nos: total pigmentförlust
• Nosrygg: avgjort konvex eller konkav
• Ögon: måttlig eller ömsesidig pigmentförlust på ögonkanterna,
blå eller olikfärgade ögon, ömsesidig skelögdhet
• Bett: överbett
• Svans: kort svans, stubbsvans - medfödd eller kuperad
• Päls: lockig
• Färg: isabellafärg, isabella- eller elfenbensfläckar med skarpa
avgränsningar, skiftning i svart färg.
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg
eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka
dess hälsa och sundhet.
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.