Mudi

MUDI

EN FRISK FLÄKT FRÅN DEN UNGERSKA PUSZTAN, EN ”APE-PIPPI-KATT-HUND”.

Om du känner att du redan har nog med spänning i livet och vill ha en tam och förutsägbar hund, då är mudi inget för dig. Med en mudi i huset blir livet sig aldrig riktigt likt igen. Du får en ociviliserad och opolerad liten urhund till hjärtevän. Tillvaron med en mudi kan ibland te sig som en berg-och-dal-bana och kräver en god portion humor. Om det visar sig att du är en person som passar ihop med en mudi - då blir du fast för resten av livet!

Mudi är en ganska ovanlig ras även i hemlandet Ungern. Exempelvis registrerades under 1995 150 mudivalpar i hela världen. Mog-Urs (Österfärnebo), Lärkfalken (Grästorp), Kastanjeliden (Hova), Twisted Tails (Kungsgården) och MV´S (Kågeröd) är de kennlar som bedriver mudi-avel i Sverige idag. Uppfödare finns också bl a i Holland, Belgien, Tyskland, Tjeckien, Frankrike, Norge, USA, Canada, Belgien och i det muditätaste landet, efter Ungern, Finland.

Rasen är en utpräglad arbetande hund, och speciellt lyckad som enbart lugn sällskapshund är den inte. Minimum är många och långa vandringar i skog och mark.

En mudi älskar fart och fläkt, men det gäller att från början även att se till att den får goda möjligheter att ”varva ner”. Detta gör att den kan vara lite problematisk i en livlig barnfamilj. Samtidigt som den gärna är en god kompis, framförallt till ungdomar, så kommer den inte själv att avbryta en aktivitet. Då kan det bli lite för mycket av det goda, och efter en tid mår varken familjen eller hunden bra. Det är också viktigt att någon person tar på sig ansvaret för mudins socialisering, fostran och arbete och det kan vara svårt att ta sig den nödvändiga tiden i en barnfamilj.

Som förstagångsägare bör man tänka sig för en extra gång innan man satsar på en mudi. Allting händer så fort och så mycket, att det är svårt även för en rutinerad hundmänniska att hänga med i svängarna. Om du ändå vågar satsa, så ta tidigt (helst före köpet) hjälp och råd av mudi-kunnigt folk, exempelvis Svenska Klubben För Ungerska Rashundar, SvkFUR, www.svkfur.se .

Mudi får anses som en frisk ras. Den har ingen speciell rassjukdom. Enstaka fall av höftledsdysplasi dyker upp och det krävs därför att föräldradjuren har känt höftledsstatus för att valparna ska få registreras. En del uppfödare låter också röntga armbågar samt ögonlysa sitt avelsmaterial. Känslig mage är något som kan drabba mudin, delvis kanske p.g.a. dess heta temperament och höga aktivitetsnivå. Enstaka fall av Demodicos och sköldkörtelrubbning finns också.

Mudi är en av de tre ungerska vallhundarna. Övriga är puli och pumi, med vilka mudin säkert har en del gemensamma anfäder.1936 godkändes mudi som ras, men fortfarande finns större delen av hundarna (helt utan vare sig stamtavlor eller registreringsbevis) ute på den Ungerska landsbygden som oumbärliga hjälpredor hos herdar och lantbrukare för att valla boskap, får och svin, som vaktare av hus och egendom, som skadedjursbekämpare och jaktkamrat. Dess viktigaste uppgift var (och är) som vallhund och då framförallt som fösande sådan. Godkända färger är idag: svart, vit, fawn, brun, grå (blå) och blue-merle. Huvud och ben har en kort, glatt, åtliggande päls. Öronen har mjuka fransar. För övrigt är pälsen 3-7 cm lång, tät, lite sträv och krullig eller vågig med byxor och fanor på benen. Mankhöjden är 37-45 cm och vikten 8-13 kg. I Ungern är rasens stambok fortfarande öppen och hundar ”från landet” tas till bedömning och kan registreras i ett B-register. Utan detta B-register hade avelsbasen varit skrämmande smal, men det innebär också att uppfödarnas arbete är extra besvärligt eftersom det är svårt att veta vad resultatet av en parning blir när man vet så lite om vad som kan finnas bakåt i släktleden.

För valpköparen innebär denna ojämnhet att extra noggrannhet är mycket viktig, både i valet av uppfödare, föräldradjur och valp. Uppfödare bör ha påbörjat en medveten socialisering/miljöträning av valpen före leveransen vid tidigast 8 veckors ålder. Föräldradjuren bör vara friska, orädda (exv för folk och skarpa ljud), positiva och nyfikna. Välj sedan den valp som frimodigt kommer och vill leka/kela med dig. När du fått hem valpen är det oerhört viktigt med en fortsatt socialisering: olika människor, barn, hundar, stökiga miljöer, skarpa ljud…… Börja också tidigt att utveckla det ledarskap och den kamratskap som är så viktigt genom att lära valpen olika saker, genom att arbeta tillsammans med den.

Mudin i Sverige idag lever sitt liv som aktiv familjehund. Ofta är den dessutom tränings- och tävlingskamrat på Svenska Brukshundklubbens spår-, sök- och skyddstävlingar. Den lämpar sig också mycket väl både för lydnad och agility. En mudi är således mycket bra till de flesta aktiviteter, men som förare gäller det att kunna hänga med i svängarna. En egenskap som är mudin till hjälp som arbetande hund är dess stora kamplust och dess ”djävlar anamma”. Den förare som tycker om att arbeta med de mer hårda metoderna göre sig icke besvär - det passar inte alls en mudi! En av våra svenska mudis innehar certifikat som räddningshund och i Finland finns ett flertal med Lydnadschampionat samt två med Brukschampionat. En av dem dessutom silvermedaljör på Finska Mästerskapen i sök 1998. Vallningsanlagen finns kvar, men frågan är om den typen av djurarbete mudin är bäst lämpad för, är så vanligt i vårt land. Några egna vallningsprov för mudi finns inte i Sverige, men intresserat folk inom SvkFUR arbetar på det.

Mudin är en extremt läraktig hund, på gott och ont. Den lär sig fel saker lika kvickt och lätt som den lär sig rätt saker. Den lär sig gärna helt utan din inblandning, om du visar dig vara en alltför passiv hundägare, men det är nu svårt att vara passiv i sällskap med detta livliga och lekfulla lilla djur som så tydligt visar att den vill vara nära dig och hitta på saker tillsammans med dig. Även de lugna stunderna vill den tillbringa i din närhet. Mudin fäster sig ofta vid en speciell person och är mycket trofast mot denne och den närmaste familjen. Detta gör att den ibland kan vara svår att omplacera. Främmande människor ställer sig mudin ofta avvaktande till (men ska inte vara rädd för), tills det klargjorts att de ”hör till”. Två egenskaper som kräver en lugn och bestämd hållning från mudiägaren är rasens benägenhet att varna och hälsa med skall och dess icke obetydliga mått av skärpa och försvarslust. Vi vill gärna ha båda delarna, men som hundägare måste man kunna kontrollera dem!

Mudin är nyfiken och vill gärna undersöka saker i omgivningen, men den är revirbunden och har ingen längtan efter att ge sig iväg på egen hand. Den har oftast inget större viltintresse, men visst kan en skuttande hare vara oerhört frestande och då gäller det att husse/matte är med på noterna och stoppar i tid. Lyckligtvis är en mudi mycket lyhörd och vill gärna vara till lags.

Sveriges första uppfödare, Inger Wallin på kennel Wulcanos, beskrev rasen mycket träffande såsom en ”ape-pippi-katt-hund”. Mudin har ett makalöst rörelseschema, är smidig som en katt, klättrar som en stenget, tar sig fram som en oljad blixt i all slags terräng. Promenerar ofta och gärna på två ben. Har man gett sin mudi en arbetsuppgift är den outtröttlig, tycks kunna orka hur mycket och länge som helst.

Din mudi vill vara hos dig! Givetvis kan den läras att vara ensam hemma, men det är inget den tycker om. Mudin är en anpassningsbar hund, men utgångspunkten är att den förutom dagliga, långa promenader där den får vara lös, behöver ordentlig hjärngymnastik varje dag. Cykelmotion passar rasen utmärkt. Om den är van vid hästar hänger den utan svårighet med på ridturen. Vad gäller mängden motion har den inga begränsningar uppåt. Det du orkar, orkar din mudi. Glöm bara inte att det också är viktigt för en så temperamentsfull hund att få koppla av ordentligt emellanåt!

Eftersom du bör lägga ner mycket tid på aktiveringen kan det vara trösterikt att pälsvården är minimal. Varken väta eller smuts fastnar i den lätt sträva pälsen. Normal genomborstning då-och-då, lite oftare vid fällning, räcker. Inte heller inför utställning ska det göras något annat än ett bad några dagar före + borstning. Ingen trimning eller frisering! Mudin är en lite ”urhund”. Den håller sig pigg och frisk långt upp i åren. Speciellt dyr i maten är den inte heller. Om man ger sin hund torrfoder behöver den ca 2-5 dl/dag, beroende på storlek och arbete.

Som ägare (eller blivande ägare) gör man klokt i att ta kontakt med rasklubben SvKFUR ( Svenska Klubben För Ungerska Rashundar) som ansvarar för raserna mudi, puli, pumi och komondor. Klubbens tidning FURIEN kommer ut 4ggr/år.