Ursprungsland:
Portugal
Namn i ursprungslandet:
Cão de agua portugês
Betyder på svenska:
Portugisisk vattenhund
Rasgrupp, FCI-grupp:
8 - Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar
FCI-nr:
37Portugal
Vattenhund med exceptionellt god förmåga och uthållighet att
simma och dyka. Rasen är fiskarens oskiljaktiga vän och "arbetsredskap".
Den är även av stor användbarhet för att vakta båten
och fiskarens ägodelar. Medan ägaren fiskar skall hunden vara
uppmärksam och skulle fisk slita sig från krok eller ur nät, hoppar
hunden självmant i vattnet för att fånga fisken, dykande under
vattnet om så behövs. Hunden simmar också ut för att föra tillbaka
nät som gått sönder och rep som lossnat. Dessa hundar används
även som kurirer mellan båt och strand eller tvärtom, även när
avståndet är betydande.
Grupp 8, sektion 3
I forna tider förekom rasen längs hela Portugals kust. Numera,
beroende på ändrade förutsättningar för fisket är rasen praktiskt taget
begränsad till Algarve-provinsen vilken numera får anses som rasens
hemtrakt. Förekomsten av dessa hundar längs Portugals kust kan
härledas långt bakåt i tiden, varför rasen får anses som rent
portugisiskt.
Hund av medelstorlek, proportionerligt byggd, robust och muskulös.
Musklerna, som utvecklats genom regelbunden simning skall
vara påtagliga.
En hund med impulsiv läggning, viljestark, modig och med kamplust,
liksom anspråkslös och outtröttlig. Den har ett allvarsamt,
genomträngande och uppmärksamt uttryck, liksom utmärkt syn
och gott väderkorn. Hund med exceptionell intelligens, som
med påtaglig lätthet och glädje lyder varje order från sin husbonde.
Huvudet skall vara kraftfullt och brett med goda proportioner.
Skallen skall sedd i profil vara något längre än nospartiet och dess
rundning framhävs mer i bakre- än främre delen. Nackknölen skall
vara väl markerad. Sedd framifrån skall hjässan vara välvd med lätt
markerad mittfåra. Pannfåran skall vara markerad i 2/3 delar av
hjässans främre del och ögonbrynsbågarna skall vara tydliga.
Stopet skall vara väl markerat och ligga något bakom de inre
ögonvrårna.
Nostryffeln skall vara bred med väl öppna näsborrar. Den skall
vara välpigmenterad; svart hos hundar med svart, svart/vit eller
vit pälsfärg. Hos bruna hundar skall den harmoniera med pälsfärgen.
Nospartiet skall vara bredare vid basen.
Läpparna skall vara tjocka, speciellt framtill. Mungiporna skall
inte vara synliga. Munhålan skall vara helt eller fläckvis svartpigmenterad
eller mörkpigmenterad.
Käkarna skall vara starka, varken över- eller underbett. Tänderna
skall inte synas när munnen är stängd. Hörntänderna skall vara
kraftigt utvecklade.
Ögonen skall vara medelstora, något snedställda och sitta väl
åtskilda. Formen skall vara rundad och ögonen skall varken vara
framträdande eller insjunkna. Färgen skall vara brun eller svart.
Ögonlocken skall vara tunna och ögonlockskanterna svart- eller
brunpigmenterade beroende på pälsfärg. Tredje ögonlocket får
inte synas.
Öronen skall vara hjärtformade, tunna och ansatta väl ovanför
ögonansättningen. Bortsett från en liten öppning bakåt skall öronen
ligga väl an mot huvudet. Örontopparna skall inte nå nedanför
käklinjen vid strupen.
Halsen skall vara rak, kort, fint rundad med kraftig muskulatur
och buren högt och stolt. Den skall vara smidigt ansatt och varken
ha lös halshud eller dröglapp.
Manken skall vara bred och inte framträdande.
Ryggen skall vara plan, kort, bred och väl musklad.
Länden skall vara kort och jämnt övergå i korset.
Partiet över korset skall vara välformat och endast svagt välvt och
med knappt synliga höftbensknölar.
Bröstkorgen skall vara bred och djup med långa och väl välvda
revben. Bröstkorgen skall nå ner till armbågarna.
Buklinjen skall vara uppdragen i en elegant linje.
Svansen får inte vara kuperad. Den skall vara medelhögt ansatt, tjock
vid roten och avsmalna mot spetsen. Den skall inte nå nedanför
hasleden. När hunden är uppmärksam skall svansen bäras väl böjd
och dess främre del skall inte nå framför ländens mittpunkt. Svansen
är till stor hjälp när hunden simmar eller dyker.
Framstället skall vara starkt med raka ben.
Skuldrorna skall vara välvinklade med mycket väl utvecklad muskulatur.
Överarmarna skall vara starka, medellånga och parallella med
kroppens medellinje.
Underarmarna skall vara välmusklade och långa.
Handlovarna skall ha kraftig benstomme och vara bredare framifrån
än från sidan sett.
De skall vara långa och kraftiga. En svag vinkel är tillåten.
Framtassarna skall vara runda och ganska platta. Tårna skall inte
vara för högt välvda och inte för långa. Huden mellan tårna skall
vara mjuk och väl behårad samt nå fram till tåspetsarna. Klornas
färg skall överensstämma med pälsfärgen. Klorna skall inte nå
ner till underlaget. Mittersta trampdynan skall vara mycket tjock,
de övriga normaltjocka.
Bakbenen skall vara kraftiga och bakifrån sett raka med långa, väl
rundade skinkor.
Låren skall vara kraftiga, medellånga och med mycket väl utvecklad
muskulatur.
Knälederna skall ligga på parallell linje med kroppens medellinje.
Underbenen skall vara välmusklade och långa samt vara parallella
med kroppens medellinje. Vinkeln skall vara mycket tydligt
markerad, i knä och hasled. Alla senor skall vara väl utvecklade.
Haslederna skall vara starka.
De skall vara långa och utan sporrar. En svag vinkel är tillåten.
Baktassar som framtassar.
Rörelserna skall vara fria. I skritt skall steget vara kort och livligt,
i trav skall det vara lätt och rytmiskt och i galopp energiskt.
Pälsen skall vara ymnig med kraftigt hår som jämnt täcker hela
kroppen utom i armhålor och ljumskar där det är tunnare. Underull
förekommer inte.
Den raskarakteristiska frisyren klipps när pälsen är fullt utvuxen.
Pälsen klipps då kort på nospartiet, länden, flankerna och hela
bakstället samt större delen av svansen. Endast på svansspetsen
lämnas hellång päls som en plym.
Pälsen förekommer i två olika hårlag:
1)Tämligen lång, vågig päls som är ganska mjuk och något
glansig. Pälsen på hjässan skall vara upprättstående och på
öronen skall den vara betydligt längre än öronlappen.
2)Kortare päls som är krusig och bildar cylindriska, kompakta
lockar som är tämligen matta. På hjässan skall pälsen vara
krusig som på kroppen men på öronen kan den vara vågig.
Pälsen kan vara enfärgad eller ha en kombination av färger. Enfärgat
kan vara svart, vitt eller i olika nyanser av brunt. Kombinerade
färger kan vara svart eller brunt med vita tecken. Vit pälsfärg
indicerar inte albinism förutsatt att nostryffel, mun och
ögonlockskanter har svart pigment. Hos hundar med svart, vit
eller svart och vit päls skall huden vara kraftigt pigmenterad, dvs
blåaktig.
För hanhund: 50 - 57 cm, ideal är 54 cm
För tik: 43 - 52 cm, ideal är 46 cm.
För hanhund: 19 - 25 kg
För tik: 16 - 22 kg
Skallens längd: hos hanhund 12,5 cm hos tik 11 cm
Skallens bredd: hos hanhund 11 cm hos tik 9,5 cm
Nosryggens längd: hos hanhund 9 cm hos tik 7 cm
Bröstkorgens omkrets: hos hanhund 61 cm hos tik 56 cm
Bröstkorgens bredd: hos hanhund 15 cm hos tik 13 cm
Bröstkorgens djup: hos hanhund 21 cm hos tik 18 cm
Bålens längd: hos hanhund 45 cm hos tik 40 cm
Bålens bredd: hos hanhund 11,5 cm hos tik 10 cm
Kroppens längd: hos hanhund 51 cm hos tik 45 cm
Svansens längd: hos hanhund 32 cm hos tik 27 cm
Frambenens höjd: hos hanhund 29 cm hos tik 25 cm
Höjden över länden: hos hanhund 52 cm hos tik 46 cm
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
- Mycket långt, smalt, platt eller spetsigt huvud
- Pigmentlös eller fläckig nostryffel
- Trattformigt eller för snipigt nosparti
- Över- eller underbett
- Blå ögon eller ljusa ögon
- Ögon som är olika i form eller storlek liksom insjunkna eller
utstående ögon
- Öron som är fel ansatta, för stora, för korta eller veckade
- Svans som är kuperad, outvecklad eller obefintlig.
- Svans som är tung, hänger slapp under rörelse eller är buren
rak
- Sporrar på baktassarna
- Päls annan än den som beskrivs i standarden
- Albinism
- Storlek som betydligt över- eller understiger angivna mått
- Dövhet - vare sig den är nedärvd eller förvärvad
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg
eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka
dess hälsa och sundhet.
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.
Senast redigerad av:  Azunda
Annons