Information om
Dogue de bordeaux
från den 2008-03-06

Aktuell version

Hundrasbeskrivning:

BAKGRUND/ÄNDAMAL:

Dogue de Bordeaux är en av Frankrikes äldsta hundraser.

Den omnämns redan pa 1300-talet. I mitten av 1800-talet användes hundarna för jakt pa tex vildsvin, till hundslagsmal, som vakt av hem och och boskap eller som hjälpreda till slaktaren. 1863 ägde den första franska hundutställningen rum i Paris och där visades rasen under sitt nuvarande namn. Den förekom i olika typer; toulouse-, paris- och bordeaux-typ, varav den senare är ursprunget till dagens dogue de bordeaux. Rasen minskade kraftigt i antal under de båda världskrigen och var nära nog utrotad efter det andra världskriget, men fick en ny start under 1960-talet. (Det har förekommit fyra olika standardversioner inklusive denna)

HELHETSINTRYCK:

Rasen skall till typen vara en kortskallig, konkavlinjerad moloss. Den skall vara mycket kraftfull. Den mycket muskulösa kroppen skall utgöra en harmonisk helhet. Den skall vara något lågställd, dvs avstandet mellan bröstbenet och marken skall vara nagot mindre än bröstljupet. Undersätsig, atletisk och imponerande utgör den en mycket respektingivande helhet. Tiken skall ha mindre utpräglade drag än hanhunden.

VIKTIGA MATT_FÖRHALLANDE:

Kroppslängden, mätt fran armbåge till sittben, skall överstiga mankhöjden i proportionerna 11:10. Bröstljupet skall överstiga halva mankhöjden. Nospartiets maximala längd skall vara lika med 1/3 av hela huvudet. Nospartiets minsta längd skall vara 1 av huvudets längd. Skallens omkrets skall hos hanhunden vara nästan lika stor som mankhöjden.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:

Som gammal kamphundsras är dogue de bordeaux försedd med vaktinstinkt, vilket gör den vaksam med stort mod, men aldrig aggressiv. Rasen är en god kamrat, mycket fäst vid och tillgiven sin ägare. Den skall vara lugn med jämnt humör och hög retningströskel. Hanhunden är i allmänhet dominant till karaktären.

Kommentar:

Redigerad av:  Indi

Visa ändringslogg