Rumsren - Markeringsbeteende
Annons
En del hundar har ett markeringsbeteende som gör att de inte är rumsrena. Vanligast är att hundar markerar med urin men de kan också markera med sin avföring. Markeringen i sig är helt naturlig men det blir inte så trevligt om hundar sysslar med det inomhus.
Markerar min hund?
Om hunden kissar eller bajsar mot vertikalka ytor kan man nästan vara säker på att hunden markerar.
Kissar eller bajsar hunden mot horisontella ytor är det lite svårare att veta om det är ett markeringsbeteende eller inte. Men om hunden sprätter med bakbenen efteråt eller om hunden kissar i sängen där ägaren eller en gäst har legat kan man anta att det är ett markeringsbeteende det handlar om. Om hunden urinmarkerar tömmer den oftast inte hela blåsan utan det är mindre mängder som kissas ut.
Avföringsmarkering
Då hunden bajsar följer det också ofta med analsäckssekret som sitter i två körtlar vid sidan av ändtarmsöppningen. Detta sekret har en speciall lukt för varje hund. Att markera med avföring är för hunden som att lämna ett visitkort. Genom avföringens lukt kan hunden informera om sin identitet och sociala status till andra hundar. Avföringsmarkering förekommer både hos tikar och hanhundar.
Markering med avföring förekommer oftast i sociala situationer och kan bero på att hunden kommit till en ny miljö eller att en ny hund kommit till hemmet. Många gånger har hundar som avföringsmarkerar mindre självförtroende och markeringarna kan vara ett tecken på frustration, oro, ängslan eller passiv aggression.
Urinmarkering
Urinmarkering förekommer oftare hos hanar än hos tikar. Ofta urinmarkerar hundar över andra hundars markeringar.
Markeringarna har både sociala och hormonella orsaker. Urinens lukt informerar om hundens identitet, könstillhörighet, ålder, styrka, självförtroende och om en tik löper eller inte. Dessutom upplyser det främlingar om revirgränser. Hunden kan också markera för sin egen skull därför att det ökar 'hemkänslan'.
Precis som med avföringsmarkering kan hundar urinmarkera när de känner sig ängsliga. Men de kan också göra det för att de har mycket bra självförtroende.
Om tikar
Tikar som urinmarkerar kan antingen lyfta på bakbenet eller huka sig ner. Ofta är det de mer dominanta tikarna som lyfter på bakbenet. Vid löp börjar tiken markera mer för att locka till sig hannar. Eftersom de kissar lite och många gånger måste de rastas oftare än annars. Löptikar markerar mer i närvaro av andra hundar (både tikar och hanhundar - oavsett om de är könsmogna eller inte) och äldre löptikar markerar oftare än yngre löptikar.
Det är sällan tikar urinmarkerar inomhus, men i hushåll som har flera avelstikar är urinmarkering inte helt ovanligt. Många gånger ökar frekvensen av markering hos tikarna då valparna blir sociala och även när valparna flyttar hemifrån. Antagligen på grund av den förändring som sker i det sociala samspelet då nya individer kommer till och försvinner.
Om hanhundar
Hanhundar lyfter på bakbenet när de markerar och det är inte helt ovanligt att de gör det inomhus. De börjar att markera efter könsmognaden och beteendet är vanligast hos okastrerade hannar. Ofta framkallas beteendet av att en hanhund varit på besök hemma eller att han ser en hund gå förbi. Hunden kan också markera på nya föremål som när du kommer hem med en främmande väska eller liknande. Då kan det handla om att 'kissa in reviret'.
Behandling
Man behöver ta reda på de underliggande orsakerna. Är hunden dominant? Eller ängslig? Har någon förändring skett i hushållet? Kanske en hund har flyttat in? Eller en katt eller ett litet barn? Kanske en ny hund hos grannen? Eller har grannhunden funnits där i alla år men hundarna har inte etablerat någon social hierarki eftersom de befinner sig på var sin sida om ett plank? Försök att hitta bakomliggande orsaker så kan man angripa problemet från flera olika håll och hjälpa hunden om den inte trivs. Här följer några råd:
- Hundar som markerar i samband med att en ny hund bosätter sig i huset kommer troligtvis att sluta med detta när den sociala hierarkin är fastställd. Fortsätter problemen kan det bero på att hunden inte trivs.
- Om du har en hund som kissar på soffan där t.ex. den nya pojkvännen suttit (eller sitter) behöver pojkvännen ta mer kontakt med hunden genom lek och kel så att hunden känner sig trygg i förhållandet. Hunden kommer då sannolikt att upphöra med markeringarna.
- Har man en hund med stort självförtroende som urinmarkerar och som visar tecken på dominans-aggression behöver man arbeta med både ledarskapet och urinmarkeringen. Framförallt med ledarskapet. Ta gärna hjälp av en hundpsykolog.
- Om du har en hanhund som markerar när han ser grannhunden gå förbi, kan du förhindra beteendet genom att se till att han inte kan se ut genom fönstret.
- Hundar markerar ofta över andra hundars markeringar. Därför är det viktigt att tvätta rent ordentligt när en hund har förorenat.
- Se till att hunden inte har tillgång till platser där den brukar markera. Skärma av med kompostgaller eller annat.
- Skvättskydd eller tikskydd kan vara bra att ha på.
- Lämna inte hunden utan uppsikt tills den har brutit sin vana. När du ser att hunden är på väg att markera - avbryt beteendet, men skräm inte hunden. Stör hunden med en tuta eller vattenpistol. Stå på lite avstånd så att hunden inte förstår att det är du som 'straffar' den. Annars riskerar du att hunden endast kommer att sluta markera när du är i närheten.
- Sätt gärna en pingla på halsbandet så har du lättare att ha koll på vart hunden går i huset. Andra hjälpmedel för att övervaka hunden kan vara speglar eller en webbkamera.
- Hos hanhundar kan urinmarkering ofta försvinna eller minska i frekvens om man kastrerar hunden. Man räknar med att 2/3 av hanhundarna blir hjälpta av en kastrering. Hundar som urinmarkerat inomhus under en lång tid har ofta lärt in en vana för att göra detta och risken är större att en kastrering inte kommer att hjälpa. (Läs om risk för inkontinens vid kastrering här).
Annons
Källa: Houpt, K (2002) BSAVA Manual of Canine and Feline Behavoural Medicine
http://stud.epsilon.slu.se/183/1/johansson_p_090516.pdf
Canine and feline behavioral therapy AvBenjamin L. Hart,Lynette A. Hart,Melissa J. Bain